Luslina

Lina väntade nere vid gungorna. Hon ville inte gå in i skolan. Alla skulle se att hennes hår varken var tvättat eller kammat idag heller. Fläckarna på tröjan hade hon försökt torka bort, men de hade bara blivit tydligare. Fröken skulle börja med sina långa förklaringar och flickorna längst bak skulle fnissa högt.

Morsan hade inte köpt schampot som skolsyster skrivit på lappen och inget annat heller. Morsan hade väl annat att tänka på än att tvätta håret på ungarna.

Någon kom genom glasdörrarna. Det var fröken. Lina försökte gömma sig bakom buskarna men fröken hade redan sett henne och kom emot henne med bestämda steg.

-Lilla gumman, här kan du inte sitta. Vi har redan börjat. Kom nu.

Hon räckte ut handen för att ta Linas, men Lina stoppade ner sina händer djupt i jackfickorna. Fröken tog tag i henne och föste henne vänligt men bestämt framför sig, hjälpte henne av med jackan och öppnade klassrumsdörren.

-Så Lina, in med dig nu

Lina böjde ansiktet mot golvet för att slippa möta de andras blickar när hon gick till sin bänk. Hon kände hur de såg på henne, sneglande på varandra och flinade.

-Haru tvättat bort lössen Luslina, skrek Robban. De andra skrattade så de nästan kiknade.

Fröken tystade ned dem, bad dem ta upp matteböckerna och fortsätta att räkna på den sidan de slutade förra gången. De vanliga skulle gå och räkna med fröken Anna.

De berörda började packa ihop sina böcker, pennor och sudd. Reste sig med buller och bång, buffade och knuffade sig ut genom dörren. Lina väntade till sist, men hon visste att de skulle stå en bit bort och vänta på henne för att knuffa in henne på toaletten och hålla för dörren. Skrika åt henne att tvätta sig och hålla avståndet så att inte lössen kunde hoppa på dem.

Fröken tittade ut genom dörren och såg sträng ut, de andra lommade slokörade iväg till studiesalen och Lina slank in efter dem, satte sig på sin plats och plockade upp sina saker.

Anna gick runt till var och en, satt en stund, förklarade och berömde. Lina hade glömt pennan. Hon satt tyst i sin bänk med hakan i händerna och boken uppslagen framför sig. Hennes tankar var hemma. Hon kunde se morsan framför sig. Hon satt väl vid köksbordet nu, i den smutsrosa morgonrocken och raggsockor på fötterna med kaffekoppen halvdrucken, rökte och pratade i telefonen.

Hela helgen hade hon varit ute och festat och hon hade glömt att köpa både mjölk och välling. Lina och hennes storebror Niklas hade försökt att röra ihop vatten och mjöl för att ge Jens men han hade bara spottat och fräst och så hade han skrikit ännu mer. Lina hade fått tyst på honom till slut när hon doppat nappen i strösocker.

När morsan kom hem hade hon kastat sig på sängen och sovit flera timmar. Sen hade hon skrikit och svurit över att badrummet var fullt av skitiga blöjor och hon skulle minsann inte städa, det skulle de inte tro. Behövde hon inte vara lite ledig någon gång och ha lite kul kanske?

Lina hade velat bada och tvättat håret, men badkaret var fullt med smutstvätt och när morsan skrek åt henne att försvinna gick hon och lade sig och försökte sova och glömma att hon var hungrig, glömma plågoandarna som skulle ge sig på henne igen.

Anna kom fram till henne.

-Räkna nu Lina, så hjälper jag dig.

Hon såg att Lina inte hade någon penna och gick fram till sitt bord och hämtade en ny. Lina suckade, tog pennan och försökte sudda ut tankarna på morsan.

Plötsligt sa Anna till de andra att gå tillbaka till klassrummet, Lina skulle vara kvar. Alla rundade Linas bänk, någon låtsades köra en knytnäve mot hennes ansikte, någon slog ett slag över hennes huvud och någon höll för näsan. Lina tittade bort, undrade om Anna såg…..

När de slagit igen dörren med en skräll efter sig tog Anna en stol och satte sig mitt emot Lina.

-Hur är det, är du ledsen för något?

-Nä..

-Är det något som du skulle vilja berätta?

-Nä…

-Bråkar de alltid med dig?

-Nä...

Anna reste sig och gick fram till telefonen som satt på väggen. Lina vred sig, skulle hon hinna gå innan Anna vände sig om? Hon satt kvar och tittade i matteboken som låg uppslagen. Hon såg inte siffrorna, bokstäverna, bilderna. Hon såg bara något diffust, morsan, Jens och röken från morsans cigarett.

-Lina, sa Anna, jag vill bara hjälpa dig. Jag tänker göra så att ingen bråkar med dig, men då måste du också hjälpa till.

-De ä inget. Kan jag gå nu

Det knackade snabbt två gånger på dörren, den öppnades och in klev skolsyster, fröken och rektorn. Lina ville bara därifrån. Hon reste sig och försökte gå, kände att hon måste på toa illa kvickt. Fröken tog henne i armen…

-Jag måste på toa, skrek Lina och ryckte sig lös.

Anna nickade åt de andra och gick efter Lina. Hon följde med till toaletten och stod kvar utanför. Lina försökte kissa utan att det skvalade. Sen satt hon kvar och hoppades att Anna skulle gå sin väg.

-Kom nu Lina, vi måste faktiskt prata nu och jag väntar här tills du kommer ut, hur länge det än tar.

Motvilligt drog Lina upp byxorna, öppnade dörren och gick ut.

-Ska du inte tvätta händerna?

Lina gick tillbaka, sköljde händerna snabbt, tog ett papper, torkade sig och slängde det i papperskorgen.

Tillsammans gick de tillbaka till rummet. Rektorn stod vid fönstret. Hon hade en penna som hon flyttade mellan händerna. Hon tittade på Lina men hennes ögon tittade förbi. Hon log men leendet var inte äkta. Lina kände instinktivt att den här kvinnan inte var att lita på. Anna ställde fram stolar, de satte sig och så började utfrågningen.

De frågade om allt som Lina inte vill prata om. Om morsan, om schampot, om hur klasskamraterna retades. Lina stängde av. Hon försökte göra sig osynlig, hörde inte, såg inte, fanns inte...

-Det här går inte, sa rektorn. Vi får bestämma en tid för samtal och kalla föräldrarna. Flickan svarar ju inte, det är ju omöjligt att hjälpa någon som inte vill.

Anna tog Linas hand. Lina ryckte till av överraskning och kom tillbaka till rummet. Annas hand gjorde henne svag. Tårarna började stiga upp i ögonen men inombords hörde hon morsans röst, den blandades med en av tjejernas

-Säger du något så blir det synd om dig, Luslina….

Orden ekade inom henne. ”synd om, synd om, synd om.....” Mamma skulle bli rasande om hon inte hämtade Jens på dagis i tid så att de ringde hem, hon måste gå en omväg så att ingen såg henne. Tårarna trillade ned på matteboken, snoret började också att rinna men Lina knep ihop munnen, drog in och svalde. Fröken och Anna tittade på varandra. Skolsyster tog fram en pappersnäsduk och sträckte fram den till Lina men hon tog den inte, reste sig bara upp så bänken välte, matteboken flög iväg, slet sig loss från Annas grepp och rusade ut. Hon glömde jackan, glömde omvägen. Hon sprang ut från skolan, bort från skolgården. Plågoandarna bara stirrade efter henne. Strax efteråt kom Anna springande.

Efter ett par hundra meter hann Anna ifatt Lina. Hon bredde ut sina armar och fångade in Lina. Höll henne hårt, hårt och lät Linas tårar rinna över sitt ansikte. Länge stod de och omfamnade varandra och grät. Anna hängde sin kappa över Linas axlar, tog hennes hand och tillsammans gick de vidare. Lina tittade upp på Annas ansikte. Anna tittade rakt in i Linas ögon och kände igen sorgen.